Dät var utländska herrar arrenderat en stor jaktmark och jag beordrades till
att leda jakten och skaffa drefkarrar. Jag jorde mitt bästa. Ställde ut dem på
fina pass och vi börjar drifva. Vi har flera älgar i drefvet, män ingen smäl
hördes af. Siste jägaren på flyget stod vid en bondgård. Där kom en stor
älgtjur. Jägaren sprang till bonden och sade:
Ni får taga hem er storre och arge tjur. Jag ska stå på pass där för älg.
Det är en älgtjur som går där borta på mina ägor.
Hit med jeväret, skall jag sjuta dän
Bonden sjöt den och så bra daglön hade han aldrig tjänt. Han fick hundra kronor
för vi fick älgen och för att han skulle tiga fick han 50 kronor. Men efteråt
tallade han om det för mig.
En annan jägare stod på passa inte långt från en väg, där han även hade sin
bil. När jag kom till hans pass, hade älgen ståt där och jort en storrga och
när jag kom till bilen, satt han där.
Jag bad honom följa med ut till passet och så visa jag honom rugan och sade att
det är lönlöst att drifva fram älg till sådanna jägare. Det blef tysthetslöfte
och mutning. Den älgen kostade på plassen över 400 kronor och Herrarnes
resseomkostnader jick på några tusen.
Inte vill jag säga något, men fy fan
|